Många föräldrar hade nog gett upp. Många hade nog suckat och känt att bristen på hopp tog över. Många hade nog slutat kämpa, och vissa hade kanske lämnat över ansvaret till socialen eller till polisen. För mig var vännerna då viktigare än familjen. Blodet var inte tjockare än vattnet. Och i mina ögon var mina vänner min familj, de jag trodde skulle ha min rygg vad som än hände. Förlåt för allt jag lät dig gå igenom. Du som alltid håller huvudet högt.

Herregud, tiden gar alldeles for fort. Har vi redan varit borta i 14 veckor? Kanns som att vi nyss blev avslappta pa arlanda av mamma Lena och hon skrattade at oss for att vi hade likadana klader haha. Men nar man tanker tillbaka, guuud va mycket vi har varit med om! Det har var inte min sista resa, det kan jag lova. Eftermiddagen och kvallen spenderades i tre olika shoppningcenter innan vi avslutade med en VIP-bio pa MBK. Fordrink, fotoljer man kunde luta bakot, filt.