Följ med på resan vi har gjort med IVF som nu har resulterat i ett barn. Vårt mirakel är här! Den 26 Oktober klockan 16. 19 kom vår lilla prinsessa Savannah. Hon vägde 3995 gram och var 51 cm lång. En helt perfekt och underbar bebis. Vi njuter av att vara föräldrar, vilket vi trodde att vi inte skulle få uppleva. Vi lever verkligen med ett mirakel. Det tog 6 ICSI försök, 1 FET, 2 missfall innan hon kom. Vi fick kämpa i 5 år men nu är vår värld perfekt. 2 år av konstant hormontill.

Missfall, jo jag är ganska säker, och ledsen. Fredag, maj 29, 2015. Embryot -för det är ett fast vi satte in två- är lite för litet. Det finns ett hjärta som pickar, men det är ca 3 mm för litet, det kan ju vara dåligt. Det kan också betyda precis inget särskilt. Jag har ju lite svårt för att koncentrera mig på det senare förstås. Vi ska tillbaka på ett till VUL, jag hoppas den här lilla jordnöten växer till sig, så vansinnigt mycket hoppas jag det! Måndag, maj 25, 2015.

Hon är så otroligt nöjd och sover hela nätter. hon ÄLSKAR att bada, dansa och busa. Det ända kämpiga är väl detta med maten. Jag håller på att ta mig en funderare ang det här med bloggen, om jag ska fortsätta och så! Fredag 8 oktober 2010. Hej på er alla! .

Det här är mitt sista inlägg på En skolfrökens bekännelser. Jag började blogga mitt första år som lärare och då fanns det så många saker jag funderade på och tyckte var roligt. STORT tack till alla fina läsare som gett mig en massa jobbrelaterade tips och idéer, som hejade på mig och Magistern när vi skulle gifta oss och som höll tummar och tår när barnen låg i magen. LOVE U! Over and out,. Som jag längtat! 8221; utbra.

Ja, ur led är verkligen tiden. Jag om nån brukar säga att tiden går så fort. Att man inte hinner fatta att man är ett år äldre innan man fyller år på nytt. Eller att det känns som om det bara är måndag och fredag i veckorna. Jag brukar verkligen tycka så. Nu sniglar sig tiden fram och det känns som om det är evigheter sedan plusset på stickan. Fast det ju bara är en dryg vecka som gått. Länkar till det här inlägget.

Följ gärna vår resa mot en större familj. Vi är mitt uppe i IVF-behandlingar och det innebär både upp- och nedgångar. Min blogg är min ventil. Vill jag förklara eller be folk som undrar fara åt helvete? Är jag arg också eller bara ledsen? Kan jag nu när jag vet att jag inte kommer att få några egna barn, fortfarande hålla mina närmsta i skyddszonen eller kommer avundsjukan att innefatta även dem? Kommer jag att bli bitter? Hur ser sorgeprocessen ut? Jag saknar dig och din blogg! Jag s.