Tänk att det nu har passerat lite mer än ett år sedan jag klev upp på operationsbordet på Sofiahemmet. Då visste jag inte hur mitt liv skulle bli som viktopererad. Jag visste bara att jag måste bryta den onda cirkeln och få hjälp. Känner mig som en vinnare. Minns att jag vid julbordet satt och iaktog mina släktingar och vänner. Alla åt så att det stod h.

Jag har varit hos plastikkirurgen för en första träff och det känns spännande och oroligt. Jag ska få ta bort allt häng samt att jag ska operera bort mitt stora bråck. Äntligen! Den 9 september ska jag åka och röntga mig inne i magen så de får se att allt fungerar som det ska och sedan är det bara att vänta på operationstiden, som dock ska komma snart. Imorgon åker vi på en efterlängtad semesterresa. Det känns som välbehövlig vardagslyx innan vi ska fira vår blivande stud.