Hallå där alla bloggläsare! Jag har startat upp en ny blogg som. Jag kommer att använda, den här bloggen har. Om ni är intresserade att fortsätta följa mig. Så släng iväg ett mail så skickar jag min NYA. Härlig morgon solen skiner och jag och Elin ska. Till Skopunkten för att kolla skor. Fika på Wayne s coffe i V-by för där är det festligheter. Peter Sipen är DJ i K-fem och Kindahls. Har några grupper som ska dansa.

För tvättning av själen och ältande av vardagligheter i en galen värld av vardag, psyksjukt barn, friska barn, små barn och vuxna barn - och så en liten del som är min, bara min, där jag faktiskt inser att jag är en egen människa - också. Vet inte om jag fortfarande kan skriva, eftersom jag helt tappat lusten till allting. Ingenting fungerar, och egentligen är det väl ett mirakel att jag fortfarande kan hålla masken, fortfarande gå och stå, fortfarande tvätta, damma, laga mat.

Alla ni trogna läsare, medmänniskor, vänner, vänner vi inte mött än, Anna är död! Hoppas att era vänner, släktingar, syskon, föräldrar mm mm slipper den här jävla sjukdomen så att ni får ett bra liv. Andreas Elin och Agnes Pettersson. Åh, vad jag blir glad över alla vänliga ord. He was a lost and lonely soul. Until she walked into his world,. She was an angel send to save him,. Give him the love that he deserved.

Mitt liv som medberoende till en sexmissbrukare. Det var länge sedan jag var här. Har känner ett tag att det aldrig blev ett avslut på bloggen. Och nu när jag är här så tänker jag att jag kan fortsätta min egen resa här ett tag till. Högre krafter om att få denna relationen att funka. Jag har bett dig om att tillsammans gå i familje rådgivning. Jag har bett dig gå i enskild terapi. Jag har bett dig om att ha pardelning. Jag har bett dig om att bo isär.

Trots att det regnade sa tog jag farjan in till stan o gick omkring i The Financial District. Jag holl mig borta fran Wall Street, dar kan man knappt komma fram pga turister o en massa avsparrningar. Titta va jag stotte pa.

Jag önskar så att jag hade fått se Nicholas.

Höga förväntningar, svåra att leva upp till. Hårda ord som lämnar sår. Det kanske är dags att göra något annat nu. Jag trodde att det skulle bli den bästa julen på många år. Och nu sitter vi fast igen. I samma mönster, samma ilska, samma stolthet och ovilja att ge. Var jag bara feg? Han tittar bara på. Är det inte så det alltid är? Lördag 23 oktober 2010.

Livet behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbart. Man kan inte hinna med allt. Hur många gånger har man väl inte konstaterat det? Tiden räcker bara inte till och då får man försöka välja vad som känns viktigast att göra, inte sant? Så nu är det barnen, hunden, vännerna, jobbet och att bara njuta av livet som gäller. Paus från bloggen med andra ord. Och så får man bara konstatera att allt blir bra till sist.