Het vuur dat nooit meer dooft. Een samenwerking tussen kerken en kunstenaars. Is geïnspireerd door de kruiken waar de dode zeerollen in bewaard werden. Deze hebben een prachtige vorm.

Who the Fuck Do I Think I Am? Torsdag 13 juni 2013. Alltså så mycket jag vantrivts på mitt jobb det sista. Bara mått dåligt av tanken. nu hat jag ångest för att två möjligheter öppnat upp sig. Jag har så ont i magen. Nä, det är bara sayonara bitches, men för att välja. Vad är rätt? Fredag 8 mars 2013. Hur ska ni kunna få vara oförstörda? När någon drar fram pistolen på festen? Blandar något i er dricka? Måndag 28 januari 2013.

Öppnar jag upp filen igen så kommer jag bara ändra en massa. Ni får ta det som det är. Bloggen skrevs under en mörk period och jag är rädd att förstöra något fint om jag börjar om. Men jag får se, jag gillar ju den där killen, som är delvis är jag. Och ibland undrar jag hur han lever idag. En urkraft sedan minnes tider. Känner du kraften den utstrålar? Väl hemma lägger jag mig och studera.

Skala bort fernissan med ett rostigt rakblad. Träd in i min vridna hjärna. Du vill nog inte vara där. Känner du mig så vill du nog inte tro att det är sant. Skenet är vackrare än mörkret på bottnen. Bara mitt innerstas språkform väcker en beundrande avsky, även hos mig själv, och innehållet ska vi inte tala om. Vad jag knarkar när jag knarkar löpning. Vad jag knarkar när jag knarkar löpning. På samma sätt som beroenden egentligen. Det absurda är att allt är framlagt i förväg av den .