Mat, språk och spridda tankar med drag i gulaschen. Det är ju inte mitt jobb, men jag är på dem ändå. Eller något annat irriterande som hugger när som helst och skoningslöst. Jag har blivit något av våningsplanets språkpolis här på kontoret, vilket jag själv är ganska nöjd med eftersom självaste informationsavdelningen sitter mitt emot mig. Och det är ofta dem jag attackerar.

Om mig och de mina, om saker jag tycker och tänker, om sånt som gör mig förbannad, allt ur ett lätt neurotiskt perspektiv. Om tre veckor flyttar vi. Till en helt annan del av stan, från Södra till Västra. I flera veckor nu har detta varit det första, sista och enda jag talat om och tänkt på. Lämna Möllan! Barn i rosa pikétröjor! Pensionärer med blått hår! Länkar till det här inlägget. 1 st Skriet från kärnfamiljen. 1 st Vi i villa.

Människa mamma flickvän syster vän feminist förskollärare författarwannabe chokladälskare. Med ångest i magen har jag nu bestämt mig för att flytta min blogg till wordpress. Det är smärtsamt, men jag måste göra det. jag försöker intala mig att det är vettigt att flytta i alla fall.

För individuell föräldraförsäkring Mot inkvotering av män till chefsposter. Tänk om jag var en hemmafru. Idag har den yngsta i familjen gått på förskolan i en hel vecka. Förra veckan var det Andreas som var inskolningsansvarig. Malva hade skött sig eminent. Skrikit precis så mycket som hon ska. Idag var det blödiga jag som följde med henne till förskolan.

2013 coming to an end. Are we still friends? When I started my blog I had many reasons. I had to revisit my reasons to see if they were still there. Or may be they had changed into something else. To be or not to be? Tuesday, 7 May 2013. Saturday, 4 May 2013.

Jag har ett vackert minne från min annars ganska plågade barndom. Jag kan så tydligt minnas den där sommarmorgonen när jag vaknade upp i mamma och pappas säng. Det var bara jag där. När jag slog upp ögonen noterade jag att mamma öppnat fönstret. Vi hade gamla fönster med innanglas som sattes i på vintern och togs bort på sommaren. När det var sommar gick fönstren att öppna. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Det heter att man lär för livet. Det har inte funkat hittills. Nu sätter jag mina erfarenheter på pränt. Försöker att reflektera och lära mig av dem. Om konsten att försöka bli en visare människa.