Här och nu upphör allmän väg. Gå in på egen risk. Folk, jag ser att ni finns där ute. Det gör mig såklart väldigt glad att ni tittar in hos min blogg. Tyvärr finns den inte längre. Eller, finns och finns. Men nu har allt blivit så annorlunda runt om mig. Och när allt är annorlunda runt om är det svårt att vara densamma inuti. Fittiga hyresvärden och virus hit och dit. Klicka för fan inte på några länkar om ni inte är he.

Och så även den här bloggen. I Me Mine har funnits i över två år och nu känner jag att det har blivit dags att ta död på den. jag är väl helt enkelt bara trött på den. Trött på designen och på den här pyttiga texten som man får ont i ögonen av att läsa.

Monday, April 24, 2006. The force that through the green fuse drives the flower. Drives my green age; that blasts the roots of trees. And I am dumb to tell the crooked rose. My youth is bent by the same wintry fever. The force that drives the water through the rocks. Drives my red blood; that dries the mouthing streams. And I am dumb to mouth unto my veins. How at the mountain spring the same mouth sucks.

men jag ser aldrig någonsin varken rök eller eld. Jag är fast i symbolerna och de dammar och bränner under fötterna. Aring;h,åh,åh,åh stayín alive. En och en eller alla människor. Jag känner mitt inre knyta. Life of Line and Myra. Åh,åh,åh,åh s.