Vi vill slutligen tacka alla våra underbara och snälla läsare. Vi har haft världens bästa läsare och vi kommer att sakna er. Men vem vet - kanske vi återuppstår som Bloggtipsarna igen? Här eller någon annanstans. Eller som något helt annat? Om någon skulle vilja nå oss i framtiden så maila. Vi kommer att kolla av mailen då och då. Dels brukar ju Blossa vara riktigt bra - men det blev även en allmän påminnelse om hur mysigt det är runt jul.

Jag är Mamman,Frun,vännen,systern och modern. Men framförallt är jag en liten liten människa i ett stort universum. Med tankar,vilja,kåthet,lekfullhet,kärlek och stress på samma sätt som alla andra. Någonstans mitt i allt är jag i konstant jakt på någon form av balans i livet. Finna i frid i kaoset,vara jävligt nöjd. Det är inte det enklaste. Vi lämnar ett sömnigt Willys med bilen ful. Ät nästipparna kylas och kinderna rosas. Fotade med Iphone 4 och appen Hipstamatic.

Små och stora händelser i våra liv. Har ju glömt att berätta att jag har flyttat min blogg hit. För tretton år sedan pluggade jag. Det är en evighet sedan. För tretton år sedan hade vi första- och andraårskursarna middag tillsammans på kvällen. Då träffade jag Fredrik, numera sambo och pappa till mina två underbara tjejer.

I fjol blev jag gravid. Min inskrivningsvikt hos barnmorskan var 95 kg. Under graviditeten fick jag ett normalt ätbeteende. Jag stod mig på maten jag åt, kände att jag blev mätt, var inte godissugen och drack inte läsk. Sista besöket hos barnmorskan innan förlossningen vägde jag 102 kg. När kroppen läkt och vätskan gått ur kroppen landade jag på 90 kg. Grodde så bestämde jag mig för att testa.

Det är det där med tiden, den som påstås gå. Eller i somliga kulturer sägs komma till oss. Tiden som används som kontroll eller muta, som praktisk samordnande funktion eller splittrande krav. Men vad är den egentligen? Mätbar som enheter uppfunna av astronomer och filosofer eller omätbar som evigheten i de religioner som menar, att livet i mätbar tid bara är ett ögonblicks utsnitt ur den tid som varken har början eller slut. hur fungerar det? Och då kan det.

Och så var det det här med tröttheten. Som på något sätt tar över. Som gör det svårt att tänka klart. Tar ett steg i taget och tänker att det räcker. Jag kommer nog fram ändå. Filed under Svår att kategorisera. Kanske får börja med det.

Mimmis tankar, tid och tro. En helt vanlig tants tankar, tid och tro i en helt vanlig vardag. Sol, glädje och lite statisk elektricitet. Oj, vad hon skrattar och trivs på denna matt.

Lugnet har lagt sig omkring oss. Vi som förr var jag och du. Du var jag och jag var du. Jag var din hela existens och du mitt händelsernas centrum. Jag har levt i ständig förälskelse sen du och jag möttes. Du har alltid varit på väg. Du har värkt i mitt bröst sedan den dagen jag fick veta att du blommade i min kropp. Du är lovsången som livet sjunger. Länkar till det här inlägget.