Här hinns inget bloggande med för jag är överhopad av JOBB. Har just avslutat ett lektörsuppdrag och håller på med ett annat. Parallellt kör jag Hoi-uppdraget som jag FICK. Nu dricker jag lite te, äter lördagsgodis och tänker gå och lägga mig och läsa snart. Så jävla tråkig är jag. Sonen har fått penicillin mot sin ko.

Du skulle fyllt 39 år. Men det blev inte så. Nu tänder vi ljus istället. Och äter popcorn och gråter. Och så får det bli. Ge och ta men inte mig. Solen har återkommit och skäms inte att lysa igenom de skitiga kontorsfönstren och avslöja. Dammet på skrivbordet och mitt bleka ansikte. När januarisolen känns som en fiende som blottar alla ens skavanker - utan nåd.

Igår var jag så stark och full av självförtroende. Idag är jag svart och dyster. Irriterad på mina barn och så otroligt sorgsen. När det svänger så svänger det. Det dyker upp bilder i mitt inre av en av dem som dog. Vet inte varför, kanske för att jag inte tänkt på honom på länge, han vill kanske göra sig påmind. Se till så jag inte glömmer helt. Om jag nu trodde på sånt, men det gör jag ju inte. Hjärnspöken, dem tror jag på och det är nog vad det här är. En av de saker .