Nu stänger jag ner min blogg. Det känns lite 2009 att blogga - dessutom har jag helt enkelt inte tid. Man hinner verkligen inte med något annat. Men jag finns där ute, i vimmlet. Tack för en otroligt go tid. Det har varit intensivt, roligt och spännande. Till varje invidid i och utanför mitt Chile. Fortfarande skakad och omtulad efter det som händer i Chile. Så satte jag mig och gjorde en video. Det är otroligt frustrerande att se vad de går igenom där borta - och inte kunna göra något.

Du insåg att du vill ha det som aldrig var ditt. Subtila lekar genom livets framfusighet, som nått sin kulmen i en desperat kvävning av det otänkbara. Men nu skiter du i det, nu tar du mig ändå. Fantasi är livets byggsten, det är luften vi andas. Inte har jag skrivit i denna blogg på länge, nej. När mina ord tar slut. A life in the shadows.

Ovanliggande bild betecknar en helt orimligt ambitiös frukost från tidigare i höstas när jag klev upp och bakade äpple- och kanelscones. Detta kommer INTE att upprepas varannan vecka. Vardagen är sig så lik så lik, från vecka till vecka. Så på helgerna exploderar det i Kristinelund. När jag en gång satte upp en freaking show för Viktor visade han detta klipp. Varför? Jag har ingen aning, faktiskt.

Länge leve, hurra hurra, osv! Och därmed är Leffe död. Länkar till det här inlägget. Mitt hjärta kommer gå sönder snart om jag inte får skrika rakt ut hur jag känner, vad som händer. Någon dag alldeles väldigt snart kommer jag inte kunna hålla mig längre från att sätta igång igen. Länkar till det här inlägget.

Hehe, jag har slutat blogga.