Bland minnena i bloggen kan man hitta. Som alla i familjen gillar. Jag är glad att ha fått uppleva hennes lycka över att. Och fått se hennes och Börjes förmåga att. Med sina barnbarn på barnens nivå. Letar man vidare i bloggömmorna finns det även. Jag tror att mamma skulle bli allra gladast om vi minns henne med ett leende på läpparna för den levnadsglada och omsorgsfulla person som hon var in i det sista! Jag är Jag, D.

En blogg som ser till att ni kan följa våran vardag även om vi inte ses. Nu har jag gjort så många inlägg att utrymmet är slut så det får bli till att starta en ny. Efter den goda hotell frukosten. Så tog vi bilen bort till Strandvägen. Jag och tjejerna tog Hugo i vagnen och gick ut för att leta lekplatser. Daniel stannade och hjälpte till med div el fix. Efter lekplatsen så var Klara trött och ville sitta på mina axlar. Men när vi väl kommit.

27 februari, 2009 in Blogg. Finns det någon kvar där ute? 10 december, 2008 in Livet. Istället för att känna dåligt samvete för att jag uppdaterar så dåligt har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus på obestämd tid. Vi får se hur lång den blir eller om det här blir sista inlägget. Tack alla ni som läst och kommenterat, det är ni som gör det inspirerande att skriva. 5 december, 2008 in Livet. Jag blir som ni kanske minns. 8221;Det är ditt första barn förstås! 8221;Nämen 34 år! .

Jag önskar så att jag hade fått se Nicholas.

Föräldrarskap, barn, tvåbarnsliv, livspussel och ekorrhjul. Jag vet inte om det är den annalkande julen, alla dagisbaciller, att jag börjar förbereda mig mentalt för att börja jobba igen eller alla andra projekt jag håller på med men hur som helst mäktar jag inte riktigt med att skriva här så ofta och så engagerat som jag skulle vilja. Jag tar därför en bloggpaus på än så länge obestämd tid. Jag sliter mitt hår här när jag försöker.