Fjäderlätt studsade jag ut från kliniken idag. Lättad, lycklig och förväntansfull. Ninja gick efter mig med rena steg. Bo sjöholm, veterinären som vände nerverna till lättnad. Han var så himla bra, pedagogisk och kunnig. Förklarade att allt har läkt jättebra och är stabilt i Ninjas hov. Vissa små delar av sprickan finns kvar och håller på att bilda ben. Men det är snart klart. Hem och rid var hans order. Men det kommer jag vänta med.

Finally ON THE ROAD again. Auf geht es am Sonntag Morgen nach München, Übernachtung natürlich durch Beziehungen organisiert und abends kommen Nicole und ich in den Genuss in einem schummrigen Lokal mit drei Herren unsere Billardkünste aufzufrischen. Bis bald, viel Spaß im Schnee! Ankunft in der Sonne.

Idag tog vi oss ner till sjön och fiskade lite. Mest fikade vi på nybakat. Vägen ner var inte så enkel som jag minns det utan vagn. Så vägen ner med vagn var en strid. Som höll på att sluta med en galen mamma och en vagn slängd i sjön. Men vagnen överlevde, om än knappt. Och jag fick bara ett smärre sammanbrott som min älskade gubbe klokt nog ignorerade. Men man lär medan man lever.