Nej, jag är inte död. Även om det i många betydelser kan passa ganska bra som metafor ändå. Det senaste året har varit ett speciellt år. Ett år fyllt av hemlighetsmakeri, hopplös förtvivlan, outhärdlig längtan och tveklösa förhoppningar. Otroligt mystisk känsla! Men allt illamående i världen kan ändå inte ta bort den lyckliga känslan. Det känns verkligen superroligt att vi äntligen kommit ett steg vidare på vägen mot en bebis.

Lite lesbiskt och ganska så nice. Jag hittade en sida som listade världens finaste pooler. Den här verkar ju rätt juste.

Linn i träslottet vid havet, del 1. Regnet smattrade mot fönsterrutorna på hennes stora glasveranda. Oktober hade inletts med regntunga skyar och kastvindar. Kakelugnens luckor stod öppna och spred ett vilsamt sprakande ljud från elden. På bordet framför oss brann ett par stearinljus och i fönstret en bit bort lyste fotogenlampan. De ljusa väggarna reflekterade ljuset. Min fråga kom plötsligt, hon ryckte till. Varför har du aldrig träffat någon, Linn? .