Jag har aldrig hatat bristen av närhet mer än nu, jag aldrig avskytt oförmågan att vara nära så intensivt som nu. Under de fyra år jag varit tillsammans med min kärlek så har jag aldrig känt att behovet av att kunna krypa upp i hans famn och att somna i hans armar varit så påtagligt som nu. Jag har, i vuxen ålder, aldrig känt mig så liten, så skör eller så fruktansvärt ensam. Kommer jag vara bättre under en lång tid eller kommer jag få många skov? Juni 27, 2013.

Just nu sitter jag på vårdcentralen och har väntat i kö i en timme på att få ta nya prover för att än en gång rota i trötthetsproblemet. Jag hade verkligen tänkt börja skriva igen men helt plötsligt prioriterar jag andra saker. För min del är det en bra sak, men jag saknar skrivandet, och er som läser! Varför är det så svårt? Jag kan det ju i teorin! .

Dammar av och byter ut. Byter blogg och börjar om. IFall någon undrar eller så. Hej, kommer ni ihåg mig? Hej Jag har inte vart inne på ett tag igen nu. Stänger in allt inom mig istället, vilket inte är så bra. Det har bara blivit så dock. Bränt en hel del kalorier, men eftersom jag tryckte i mig hur mkt som helst igår bla en stor påse nötter så gör det nog varken till eller ifrån. Kommer bli bråk med mamma och pappa dock.

Bakom fasaden av skratt och självsäkerhet gömmer sig en trasig och ganska messed up tjej. Man kan inte få båda delar. Aouch Jag såg skillnaden, såg hur det såg ut som pinnar till ben och vet att jag tyckte att jag var så himla tjock då. Min första instinkt var att tolka det som att jag var tjock nu. Det stämmer väl iof, tjockare iaf. Han vet precis vad han ska säga och när. Är inte rädd för att.