Jag skrev nåt här senast. Eh njaej det är exakt lika mycket furu i hela huset som det var när vi flyttade in. Men en glad nyhet är att nu luktar det iallafall inte gammal tant här längre. Nu luktar det mer tonårsparfym möter middagsos på något sätt. Eller det är vad jag inbillar mig, det kanske osar kokt kål överallt här och så går jag runt och bara olala så ljuvligt det doftar. Och sen får man löss.

Daddys - Beware the fury of a patient man. If you are not redirected automatically, follow the this link to the new blog. Beware the fury of a patient man. Move on folks, Daddys har flyttat. Som på den här tiden kallade. Klicka på bilden nedan för att komma till nya Daddys.

Kommentera gärna eller skicka ett mail. Onsdag, december 16, 2009. Den här bloggvärlden har fått leva sitt liv utan mig. Har den haft det bra? När staten betalade uppehället och tiden var oändlig hängde jag med rätt hyfsat. Läste lite här och där. Kommenterade lite när lusten fanns. Någon ensam stackare gav visst ut en bok har jag för mig. Tisdag, mars 25, 2008. Så känner jag nu! Links to this post.

Här hittar du länkar till pappabloggare och lite annat smått och gott som har med oss pappor att göra. Eftersom jag är helt kass på fotboll missar jag passningen totalt från Christopher.

Ridån går upp för en ny akt! Är en teaterförening som varje sommar sätter upp en musikteater i Gustav den tredjes gamla slottsruin i Hagaparken. Föreställningar som Ronja Rövardotter, Singoalla och Mio min Mio har fått både bra recensioner och tusentals betalande åskådare. När ordföranden för Teater i Haga ringde i fredags och frågade om jag ville bli deras kassör behövde jag inte mycket betänket.

Jag bloggar om mina våräventyr i Frankrike på en annan blogg. Vill ni ha access dit är det bara att hojta. Idag har jag haft min första riktiga lektion efter veckans övningar och egenarbete. Vi pratade franska större delen av lektionen och jag förstod det mesta. Dessutom så fick jag berömm för mina texter och vi gick igenom de grammatiska felen som jag gjort. En stilla undran en måndagskväll.

Det är ju rent otroligt egentligen. Att jag överlevt så här långt alltså. När jag läser bakåt i bloggen möter jag min egen trötthet i inlägg efter inlägg. Hur har jag orkat? Och när gick det egentligen över? Har det ens gått över? Nu är allt bättre! Älskade lillebroren. Värd varenda sekund av trötthet. Jag måste rensa i bloggen. Egentligen imperfekt på den meningen, tackskajagha, d v s jag borde ha rensat i bloggen för länge sedan. Heter det imperfekt då förresten? Nu är det för sent att ångra och var.

Vem försöker jag lura? Det här är en poetisk blogg. Vad ska jag göra med den mu? Inte lysa som en fyrbåk. Inte dränka dig i skratt. Länkar till det här inlägget. Predikan 23 söndagen efter trefaldighet. Och här kommer kyrkoårets turordning tillbaka! Tillbaka då, till den där känslan av plikt som jag hade. Tänk om det inte är så mycket plikt? Tänk om det snarare är en befrielse? Vi hörd.