Sommar, midsommar, sommar. Vi lever och mår bra i varma Dresden, kan jag berätta! Med detta sagt känns det ju skönt att så småningom komma hem också. Naturligtvis önskar jag fint väder även till slutet av sommaren men nu behöver jag åtminstone inte ta nån stress över det, för värme har vi minsann haft. Sagolika skogar och stenar i nationalparken i Uttewalde. Nu är det sommar! .

Tankar om vardagen och dess magnum mysterium. Tänkte dela med mig lite av mina tankar. Så detta håller jag på med, fint va? Torsdag 31 maj 2012. Det har ju varit något mycket program varför bloggogsfären fått leva utan mitt förträffliga jag. Kanske blir det en ändring när korridorerna tystnar och arbetsrummet blir varmare och varmare. Hoppas på att ivern håller i sig. Nu ska jag strax springa på företagsbesök till Greenlips.

Varning, det här är ett inlägg där jag slår på bröstet, dansar regndans, galar som en tupp och på alla sätt beter mig helt opassande enligt vårt jantelagssamhälles normer. Med andra ord; Jag är glad och stolt över mig själv, och visar det! Jag är kördirigent, tammefan! Förresten, nu vet jag på riktigt att jag mår bättre. Jag är så himla inspirerad! Ja kören då, vilken kör? Jag är lyckligt lottad, jag leder en kör! Tisdag 22 november 2016. Jag håller dig kvar, bloggen.

Att skriva är att fånga ögonblick. Att läsa är att återskapa dem. Om ni inte brukar läsa Onekligens blogg så tycker jag att ni ska ta och kolla in hennes inlägg om den kollektiva ätstörningen. Jag brukar inte läsa bloggen hon hänvisar till och har inte läst ifrågavarande inlägg, men tror inte jag behöver det heller. Jag håller nämligen med Lisa, det är. Och på tal om detta så har Peppe skrivit om the dad bod. Så vad är min poäng? På grund av .

30 och jag somnar snart andra gången på soffan, det är inte lätt med arbetsveckor på tre hela dagar.