Orkar Livets ord möta oss som tagit skada av deras verksamhet? Fredag 26 juli 2013. Häromdagen skrev Marcus Birro i Expressen att många uttalar sig tvärsäkert och argsint om Livets ord. Trots att de i själva verket vet relativt lite om rörelsen och dess förehavanden. Jag är beredd att hålla med honom. Räcker det med att vara kontroversiell och gå mot strömmen för att stämplas som sektledare och demagog? 8221; och maktmissbruk.

Här publicerar jag reflektioner som har sin utgångspunkt i mitt arbete som polis. Det handlar alltså inte om de 30-mopeder som likt cyklar får framföras på gångvägar utan betydligt snabbare och tyngre maskiner som skall bära registreringsskylt och bara för åka på vägar. Crossarna får bara köras på speciella banor. Som polis är det väldigt svårt att få stopp på en cross eller moped. Till fots hinner vi i princip.

Jag har på senare tid hittat ytterligare en sport att snöa in på. Detta har skett till mina vänners fasa, eller så har det roat dem. Varför, kan man fråga sig, väljer en person som är född och uppvuxen i Sverige att fördjupa sig överhuvudtaget i en sport som är så koncentrerad till, och kulturellt sammankopplad med, USA? Jag vill börja med.

Om viktigheter och oviktigheter och annat ditt och datt. Christine Wels dömdes 2008 för att ha plågat en häst. Hon dömdes av domstolen i Kiel och förbjöds då också att träna hästar professionellt. Ett förbud som hon duckade genom att flytta till Danmark. Hon skall ha dömts för att ha piskat en häst med femhundra slag under trettio minuter. Den dressyrstunden kan ju inte gått ut på något annat än att plåga hästen. Länkar till det här inlägget. I sommar hålls det f.

Varje person bör betraktas som idiot tills motsatsen har bevisats. I Norrköpings Tidningar skriver idag Blanche Jarn en ledare. Jarn citerar i slutet av sin artikel dikten.