Dagen en hundägare aldrig vill ska komma. När vet man när det är dags att säga farväl? När passerar man gränsen för vad man vill att ens hund ska gå igenom? Det kan man bara svara på själv, men ett par hjälpsamma utomstående ögon kan underlätta. Sen har vi hoppet, hoppet att ens vän på något sätt ska bli bra! Hoppet som inte slocknar ens in i det sista. Inte ens när de inj.

no excuses! Söndag 10 april 2011. Jag har inte en bra dag idag. Ryggen gör jätteont, sockerabstinensen är extrem, alla kontakter har försvunnit från mobilen, jag känner mig gigantiskt fet, jag får inte till det med min c-uppsats. Frustrationen är hög! I vanliga fall, när jag känner såhär, då brukar jag äta godis. Men det får jag inte göra nu, vilket resulterar i att jag tycker ännu mer synd om mig själv. Imorgon är en annan dag. 2 knäckemackor, 1 banan.

Och där var tolv veckors praktik över. Vad mycket jag har lärt mig. Lite vemodigt kändes det allt. Återkommer med en uppdatering alldeles strax. Då var alla texter klara och utskrivna. Det var inte lätt att få ihop 1000 ord till reflektionen trots att jag hittade något som gjorde mig upprörd och jag är inte alls nöjd med resultatet men vi får se vad mina klasskamrater tycker på fredag.

Trött i både kropp o själ. Då ska vi se hur detta går. Sitter o skriver på vår nya leksak som kom igår. Ja nu börjar det faktiskt röra lite på sig igen.