Oro inför kommande resor och försök. Tankar om den efterlängtade graviditeten. Min längtan har nått helt nya dimensioner. Att se broder med flickvän titta på sitt barn var stort. Det skar i hjärtat av stolthet, glädje, längtan, sorg, avundsjuka. Ingen känsla mindre än den andra. Men än får jag vänta på m.

Om att längta efter barn, om att vara barnlös, om att göra IVF och de känslor och tankar som då väcks, om att få se ett plus på graviditetstestet och en växande mage. Om styrkan i önskan och längtan hade något samband med förmågan att bli gravid skulle jag ha en imponerande barnaskara vid det här laget. Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? Prenu.

Har tagit saken i egna händer och försöker skaffa barn på egen hand. Problemet är bara att vägen dit inte är rak utan helt berg och dalbanekrokig. Efter att ha jagat min gyn på telefon i en och en halv dag ringde hon äntligen upp. Mitt tsh är nu 0. Ha en trevlig helg! På väg med Storken.

Faktiskt inte så stor skillnad från nu. Inte i synlig storlek åtminstone. Såhär i vecka 35 har magen vuxit två-tre centimeter och sjunkit ner en bit. Det börjar bli lättare att andas. Huvudet är fixerat och det börjar trycka på neråt. Ni som varit i situationen vet vad det betyder; den är redo att komma ut nu. Men å andra sidan kan det dröja länge till. Det innebär allt mellan tre och sju.