Först tänkte jag sluta helt, men jag kallar det en paus, för jag hoppas ju att skrivlusten kommer tillbaka. Men som det är nu har jag inget att säga, jag har ingen tid, ingen ork, ingen inspiration och jag orkar nästan inte få till det här inlägget ens. Jag fick även återförenas med min unge i Grekland efter tre veckor isär. Tillsammans med en av mina och Lias absoluta favoritfamiljer. Väl hemma igen har det fest.

En blogg om min vardag som förälder och med sjukdomen psoriasisartrit. Igår slog det mig att jag snart åker. En månad utan barnen och familjen. Lång tid men det gick ju bra förra gången och nu är barnen äldre. Ska bli spännande att komma till ett nytt ställe. Cortisonet är nedtrappat så gott det går utan att jag ska bli försämrad. Får se hur huden klarar sig i solen. En månad med underbar värme! Onsdag 3 juli 2013. Jag kan verkligen rekommendera Vanish! Lördag 29 juni 2013.

Tänk att bloggen finns kvar, nästan så man tror den ska självdö om man inte göra några inlägg. Eller ja det gör den ju iofs på sätt och vis. Mycket har hänt längs vägen och mycket kommer att hända, främst jobbmässigt tänker jag. För det är visst hög tid. Have it King u all! Jag slås av.

Allt är så jävla skört. Man vet inte hur länge man lever och hur livet ska bli. Man gör sitt bästa för att sitt egna liv ska vara så bra som man själv förmår. Den senaste tiden har jag mer än någonsin tänkt på allt och alla som har en stor del i mitt liv. Allt är så skört och man vet aldrig om man säger hej då för sista gången när man går. Blir ledsen bara jag tänker på det. Jag har en vän som jag bryr mig OERHÖRT mycket om. Sen va ja hos Åsa o satte i hår .