I går rapporterades om en nioårig pojke i malmö. Som hållits fast av en väktare. Väktaren hade sedan bland annat dunkat pojkens huvud mot centralstationens stengolv. Och hållit för pojkens mun. I dag kan jag inte tänka på något annat. Och när jag läser nyheten igen, så kommer jag att tänka på simon. Att tänka på simon, är egentligen en sak som gör mig glad. För jag tänker att han är en riktig busunge. Som tittar under lugg med sin finurliga blick. Att slippa hjälpa till med disken.

kan inte hålla mig borta. men gör en helt ny blogg. Har tappat bort mig själv, vet inte vem jag är. Fattas bitar både här och där. Karusellen snurrar fortare och fortare. Som om jag spridit ut mig för vinden och samtidigt sugs in här, i nätet, genom telefonen genom datorn ut i det stora ofattbara web-molnet. Där ligger jag i olika fluffiga moln.