I ett hus i skogens slut. liten Elin tittar ut! Fredag 24 oktober 2014. Känns bara sådär kasst just nu. I natt fick jag sova. Sitter och tänker på året som gått. Han lämnade jordelivet pga av en olycka. Det är de värsta vi någonsin varit med om. Hans frånvaro är så total.

Små vänner kan visa sig vara de största. Så här kan jag ligga i timmar, veckor, månader, år. Bara känna lukten, lyssna på smackandet från en napp som sugs på. Ja bara ligga och älska. Ligger i sängen och bloggar. Borde sova för länge länge länge sen. I morgon är det ny vecka. Kram på Er Alla! Bara 28,3 km kvar.

Måndag, april 13, 2015. Den här lilla loppan, grimasernas mästare, är då hur go som helst. 8 månader och numera 7,9 kg och 69,5 cm lång. Följer exakt samma kurvor som sina syskon. Och samma utveckling oxå ungefär. Han ska ställa sig mot allt, kryper i racerfart, förstör storasyskonens lekar, tjoar dadadadaa, bababaa, mamamaa, ääääyh. Alltid full rulle på den här killen, knappt att han har tid att sova, tur att det går att lura honom att somna rätt gnällfritt i vagnen, där ligger han gott.