Ditt utgångsläge var så fint, du hade alla förutsättningar till ett lyckligt liv.

Den här bloggen har varit ganska död hittills. Det är faktiskt inget som någon av oss hade önskat. Precis som för så många av oss som lider av psykisk ohälsa har tiden efter jul och påsk varit extra jobbig för oss. Jag hoppas att ni orkar leva med oss ännu, trots att vi kämpar på med vårt. Vi är så nära, och ändå så långt borta. Så räkna med oss, är ni snälla, också när vi inte är på topp. För på topp är man bara inte alla dagar.

Inspirerad av Twitter-dialogen med er vill jag då och då skriva funderingar eller svar som är längre än 140 tecken, så då gör jag det här. Du får torka upp ditt eget blod. Bara att skriva detta fyller mig med skamkänslor, det känns så långt borta från det jag står för idag.

Jobb 8-14, sola, äta, träna. Så har min dag sett ut idag. Äntligen lite finare väder! Juli 1, 2012. Jag vet inte om jag ska färga håret rött. En stund sedan jag uppdaterade nudå.