Ibland vet jag inte vad jag håller på med eller hur jag tänker och agerar. Det bara kommer, men på något vis kör man in sig själv på ett spår och fastnar så lätt. Det går inte att bara byta bana. Det är som att springa i ett hjul, runt, runt, runt. Jag tror jag har hamnat där nu. Tänk att så mycket får plats i min lilla skalle. Varför är man aldrig riktigt nöjd? Varför ska man alltid hitta fel. Man får bevis på en sak men gör sig blind för att se förändringen. Man vill så mycket men det är så lite som går.

Voila il sort enfin ce blog! Dzl pour tou ce temps perdu mai il falai ke la vi me montre tt plein de choz avan! A suivre diféren mode de my life.

HAY QUE MIRAR LA VIDA CON LOS OJOS DE LA INFANCIA. Jueves, julio 13, 2006. Llevate esta gota de milenaria extremidad,. La voz de los que escuchan en aquella casa lejana. De polvo y de nubes. Llevate contigo el saludo de las calles en la sombra. Mas arriba de tu frente. Llevate contigo el rumor de las rocas alumbrando la espuma,. Ese ruido que viene de lejos. Como el misterio del arbol que envejece la lluvia. Llevate contigo esta sal ardiente,.

Tu as pris possessionde mon coeur dans lequel tu es entré et dont je ne veux plus que tu sorte.