Eftersom det är en hel evighet sedan jag orkat skriva något här, så får det bli en sammanfattning bara. Försöker reda upp kulturkrocken mellan våra tre katter och hunden, inte det lättaste kan jag säga. Varit till stam x antal ggr med corinne och köpt inredningsprylar, möbler och annat till deras underbara nyinköpta hus! Så glad för deras skull! Julpyntat, glöggat, och planerat.

Nu ger jag upp, om ni vill följa mig och min vardag gör ni det enklast på Instagram och Snapchat under namnet ememmamah. Vem vet, kanske är jag tillbaka någon gång i framtiden, för man ska ju aldrig säga aldrig. Idag har vi haft riktigt fint höstväder, om man bortser från den nordliga blåsten. Har iallafall varit ner till skäret med mamma och plockat vitmossa och kottar som vi ska använda till att pynta blomkrukorna därute.

Jag blev trött på att lida, trött på all skit. Jag klättrade upp och tog mig hit. Hit där allt smakade bättre. Och var så ljust och bra. Tack ditt svin, tack ska du ha. Du dämpade ljuset och stängde alla dörrar för mig. Du knivhögg min själ och för det vill jag tacka dig. Du förstår, jag känner inte längre smärta eller sorg. Jag överlevde för att hatet blev min borg. En huvudroll i mitt liv.

Kan inte någon säga åt mig vad jag skall göra, snälla säg att allt kommer att ordna sig till det bästa. För jag är inte gjord för sånt här, jag klarar inte av att bli sårad igen. Hittade även en lite rolig bild. Varför e man så jävla klen o måste bry sig i allt! Att leva i ovisshet har tydligen bliv.