Efter många om och men så har jag nu börjat skriva igen. Jag tycker om att skriva upp saker i min nya kalander. Det skapar en illusion av kontroll över vardagen. Det är fint att se den fyllas, som att man har en massa tider att passa, ställen man måste vara på, möten. Det är såhär det är, tänker jag. Det är såhär det känns att överleva sin livs längsta vinter.

Jag är fullt medveten om att jag är usel på att skriva om mitt liv här uppe i Stockholm - men det beror på att jag har fullt upp med att leva det. Efter mycket lägenhetsstrul och besvikelser så löste sig boendet tillslut tack vare att det finns fina människor där ute. Vi spenderade våra första tre veckor i ett gästrum i Solna. Situationen var inte direkt optimal men området var hur soft som helst och det mesta funkar när man är i gott sällskap. Utsikten från köksfönstret var rätt nice.