Total kärlek till värmländsk granit. I help you, you help me. capice? Lördag kväll skedde något nästan lika magiskt. En ny nivå av symbios såg dagens ljus när två bloggar blev en under en speciell ceremoni i mörka Rådane. Min tolkning av den värmländska klättringen kommer fortsättningsvis skildras HÄR.

Om kärleken till den granitmjuka klättringen i värmland och resten av världen. Hur var det nu det här fungerade? Den här bloggen är bara nästan död. Andra intressen, tidsbrist men framförallt skador och ingen motivation har gjort att jag inte klättrat sedan december. Var inte ute och luftade yxorna en enda dag! Nu är däremot frakturer och stukningar läkta och enda kvarvarande åkomman är lite kronisk gubbe, men det får jag leva med. Lurade med min starka svåger .

Jag har flera gånger tidigare konstaterat att livet blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli himla bra ändå. Och nu kanske ni undrar vad som händer med mitt andra sto - Fanny. Där kommer hon att få det lysande, det är jag säker på. Någonting ska det ju vara hela tiden med.