Konsten att leva med obotlig cancer. Har haft så ont under några dagar och känner att all ork drivs ur mig. Varför känner jag så här. Är det att sanningen kommer ifatt mig och att jag inser att jag behöver ta tuffa beslut om vad jag ska prioritera i framtiden. Det är inte lätt att lära sig att ta det lugnt när man alltid kör i normalt 110 läge. Och behöva inse att man inte orkar köra så fort längre. Där kom min hjärna in igen och skrek NEJ.

Äntligen snö på marken när det ska vara det. Vet inte när jag senast upplevde en vit jul, nu ska jag inte säga för mycket får då töar väl skiten bort. Imorgon är det sista dagen sedan lite jullov. Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö. solens strålar når inte min kropp endast små regndroppar som stutsar retsamt på kinderna. Mörkt när jag går upp mörkt när jag kommer hem. Vore skönt med en utomlandssemester. Den här låten är skön.