Bilden från när jag var på konsthallsresa med klassen får illustrera hur otroligt glad jag blev igår när jag fick beviljat CSN. Jag har levt på föräldralån och allmosor i flera månader men nu kommer jag kunna klara mig själv, den känslan är som en stor lycklig suck. Hur saker än blir kommer jag kunna låta Inez bo kvar i sitt hem som vi båda älskar. Vilken himla månad jag har haft! Fick inte ha mobil! Jobbigt i ungefär den ordningen. Push it to the limit.

Clarion Hotel Sign ställer till med Roots Fest. Ikväll där bla Dear Companion ska spela. Som jag gärna vill se. Fri entré är det också. Jag borde verkligen gå dit. Galleritorsdag, ett begrepp skapat av moi och en av mina vänner. Ikväll är det vernissage för Michael Wolfs.

Jag hade fortf lite hopp för människan men icke då. Du ditt äckliga lilla parasithelvete har bevisat att vissa människor är det synd att ge fler än en chans. Du luktar äckligt! Det var bättre förr. När något går snett eller åt helvete. Jaaa å denna gång handlar de inte om mina små gubbar. För det känns väl ändå som den e påväg. Ja ger upp för ikväll.

Being a lady is an attitude. Träning är ju ändå något jag tycker om. Även om jag inte blir bättre rent resultatmässigt, så mår jag bättre på det stora hela när jag tränar. Framförallt så slipper jag spänningshuvudvärk som är något som gärna tar över bittra människors liv i perioder.

Ja, ballonger och konst fokuserar jag på nu för tiden. Men Kaffekokarrelaterade grejer dyker upp då och då, ja senast häromveckan hade jag en föreläsning om hur man lagar mat i en kaffekokare. Men ja, nu är jag inne i en målarperiod! Kolla in min konst på artbykatja. Och sedan ballonger då! Världens roligaste jobb och alltid lika uppskattat. Uppdaterar jag då och då vad som är på gång och vad jag har haft för mig.

Fundersamt och vemodigt, ibland bara morrigt. Söndag, januari 06, 2013. Hatar löften, blir bara obstinat och bångstyrig som ett barn, men inför 2013 tänker jag försöka låta bli sockret en tid, fortsätta träningsflytet jag hamnade i innan jul. Högre mål är att försöka ta tag i hjärnan som börjat producera katastroftankar som äter energi. Den eviga utmaningen är att inte lägga saker på hög eller stoppa huvudet i sanden inför sånt som är lite jobbigt eller asjobbigt.

Jag ska försöka skriva mer här, men det är förbaskat svårt när instagram är ett så mycket enklare verktyg för att hålla kontakt med folk. Läser någon ens den här bloggen längre? Ja, mer än du då Susanne. Puss på dig! Måndag 9 juni 2014. Själv har jag njutit av mitt eget sällskap och haft riktigt mysiga dagar.