I think this means goodbye! Förlåt för att jag är världens sämsta bloggerska. Har insett hur mycket roligare livet blir om det slutar svärma kring ytliga bloggar. Ett tag i mitt liv tog bloggandet upp alldelens för stor plats av vad jag gjorde på dagarna, men det har svalnat av rätt så mycket just nu. Jag tycker att livet blir så mycket roligare av att upptäcka allting själv och leva mitt eget liv, istället för att fastna i alla andras liv. Vem vet om livet leder tillbaka hit någon gång.

El sentir del poema es la luz. Lunes, 16 de mayo de 2011. Señalas el camino con migajas mías, hablas de cuando nos entregamos, callados decimos más, la señal es un rostro de dos caras. Siempre supe que era brasa que no ardería del todo su corta vida dedicada a darme dolor, al placer de arder. Deja al menos que sea yo quien acabe de penetrarme. Transparente sin olor ni sabor, naufragio, breves impulsos lejanos. Voy a olvidarte con todas sus consecuencias.

Det går neråt på vågen. Jag ska INTE bli sjuk igen, oavsett. Benhinnorna har gjort sig påminda, så nu blir det att tagga ner lite med löpningen igen. Äta mycket, mycket lite. Träna fem gånger denna vecka, vilodag torsdag och söndag. Jag ska fortsätta fokusera på löpning, men har inga precisa mål denna vecka.