Med tanken att bli av med dem. Vet faktiskt inte vad jag tänker och tycker om det. Inte så att jag inte har några rädslor. Tvärtom så har jag flera. Men Det är som om det ändå är annat i mitt liv jag behöver en terapeut till. Hindrar mina rädslor mig? Ja, kanske. Om jag vore en mer rörlig person, kanske en resande sådan. Då skulle de definitivt hindra mig. Men, så här på hemmaplan är de hanterbara.

I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva. Skönheten runtomkring finns inte alltid i det mest självklara och gigantiska. Ibland krävs makroläge på för att se det vackra i det lilla.