Vi har så otroligt mycket äpplen här nu, jag är orolig att vissa av grenarna inte kommer att klara av tyngden av alla fullmogna äpplen som det bara dignar av. Vi har också lyckats proppat frysen full utav körsbär, köttfärs, krusbär och blåbär m,m så nu får vi ta och torka resten. Något som jag vill tipsa er om att torka och spara är körsbär, så otroligt gott. Kan ätas som de är, i muffins, doppade i choklad m,m. Var sak har sin plats.

Söndag, september 13, 2015. Åkern skymtar mellan buskarna och det luktar nyklippt gräs såhär kl nio en söndagsmorgon. Jag har ju inte bloggat på evigheter som ni har märkt. Del för att livet varit fullt av en massa annat som tagit tid. Och jag har prioriterat bort bloggen vilket nu i efterhand kan kännas lite trist eftersom det är som en liten dagbok. Men idag läste jag något inne hos Leona. Som fick mig att vilja skriva lite. Men jag behövde detta för att få lugn i kroppen och själen.

Binnikemaskar och bajskorvar och en sjundeplats. Ulrika Nilsson kom sjua i 10. Hon är bättre på maraton, där man tävlar mer mot sig själv och andra och inte mot tiden. Bättre lycka nästa gång, helt enkelt! Australienskan Melinda Vernon sprang i ett vansinnigt tempo men missade världsrekordet precis, jag vet inte med hur mycket, men nära var det. Världsrekordet för döva är 34 min för damer. Det blev iallafall ett olympiskt rekord jag fick se.