Att vara Kajsa, vilket i mitt fall innebär att vara mig själv är för det allra mesta helt underbart. Tillsammans med min son Niilo på 11 månader, och min sambo lever jag livet som en tjugofyraårig kommunikationsintresserad, bakgalen student i en liten trea högst upp i ett höghus i Mälarstaden Västerås. NU kommer det bilder! En rosig och glad Niilo hälsade på hos Charlotte, Fredrik och Albin.

Vi är mitt i vintern men ändå har jag haft en liten känsla av vår. solen har lyst och det har varit kring nollan och fåglarna kvittrat! Det är bara och ställa in sig på att än är det inte sant och det är lätt då det plötsligt kommer lite nysnö och termometern sjunker till -10! Men ljuset kan ingen hindra, helt underbart! Ljuvliga morgnar när himlen är ett konstverk från sovrumsfönstret! Eller när man ser solstrålarna in i vardagsrummet! I helgen hängde vi med Tove oc.

Magdalena and Co - Now reporting from USA - OHIO - Columbus - Pickerington - and sometimes Stockholm Sweden. I brist på mitt bloggande har jag skapat. Just smycken och tvålar är det som det blivit mest av. Hoppas ni raringar har det bra där ute. Båda är fantastiskt roliga att göra, och att göra smycken har blivit som meditation för mig. Med tiden har det blivit några stycken och själv reflekterade jag inte över det mer än att jag gjort sådant som jag själv tyckt om. Nu är det så a.

Minns mig som den jag en gång var. Vardagen börjar komma och jag har påminnt mig själv tusen gånger att jag inte kan cykla till dig efter tåget längre. Någonstans är det otroligt svårt att acceptera, jag kan inte fatta att du inte kommer tillbaka igen. Jag önskar att du kom tillbaka. Minns mig som den jag den jag var. Då allting sjöng en livets sång. När broar till tryggheten bränns. Känslorna är blandade på alla sortes vis, Minnerna med dig är guld värda.