Hej på er som fortfarande läser här! Jag har blåst liv i min andra blogg och det är även där jag kommer att fortsätta att blogga om min graviditet. I den bloggen är jag inte heller anonym. Ser ingen anledning till att vara det längre.

Om att längta efter barn, om att vara barnlös, om att göra IVF och de känslor och tankar som då väcks, om att få se ett plus på graviditetstestet och en växande mage. Om styrkan i önskan och längtan hade något samband med förmågan att bli gravid skulle jag ha en imponerande barnaskara vid det här laget. Kom och sätt dig hos mig, lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag? Prenu.

Livet med Maria, Jocke och lilla Molly. Jag kan bara inte släppa det. Tanken på ett barn till. Vi har sagt att vi är klara med behandlingar, vi är helt överens och ändå kan jag inte förlika mig med tanken på att inte få fler barn. Jag vill så innerligt ha ett barn till. Men längtan efter ett barn, ett syskon till Molly, den kan jag inte komma över. Hur går man vidare? 24 november, 2014. Hon blev trött, medtagen och sen kräktes hon ohejdat.