En fristad för skrivklåda och skrivångest, ett skyltfönster för liv och lust och kärlek och längtan och gnäll och skäll. Läs om du vill - ta till dig det du vill ha, låt resten vara. Och ja, självklart är detta en friserad bild av sanningen! Söndag 17 maj 2015. För fjärde gången på ett halvår har jag nu fått en hemsk mjölkstockning. Eftersom jag den tredje gången även fick en hemsk rosfeber är jag lite nojig denna gång.

En gång i tiden handlade den här bloggen mest om att uppfylla sina drömmar. Jobbar hemifrån idag och älskar det. Jag får sitta helt ostörd på mitt ljusa, alldeles tysta hemmakontor. Med två sovande katter bredvid mig. Så här skulle man ha det varje dag. Jag är för övrigt gräsänka i någon vecka just nu. Paul åkte hemifrån för några timmar sen, han är på väg för att äntligen köpa sin drömmotorcykel, en 1942 Harley-Davidson Knucklehead.

För er som antagligen redan vet. För nu i alla fall. 0 människor tror att de vet något. Och min dator är live. Kanske till om med lägger upp lite bilder från mitt nya rum. Om jag känner mig snäll nog. 0 människor tror att de vet något. 1 människor tror att de vet något. Kan inte ha varit skönt att krama mig.

Ett virus som får folk att tappa fattning. Var fick du luft ifrån? Och låt oss gräla vidare. Och älskar vad han hör. Han viskar i våra öron. Om hur han så så till henne. Och du vet väl att dom får allt. Det du aldrig har fått. Det har ingen någonsin gjort. Istället blir vi alla som han. 7305 dagar har gått sedan den 24 maj 1995. Karin, James, Lars och Kirk i Stockholm 2014.

Det är sant jag är en elefant. Nu testar jag en ny omstart. Om varför jag är tyst. Om varför det är svårt att skriva. Klicka på länken till min nya blogg. Den finns i förra inlägget. Om nu någon skulle se det här.