Som Ingmarie skrev i sin senaste blogg. Så är det nu dags för. I nästan tio år har denna blogg alltså varit hem för oss, men nu är det dags för vila. Ingmarie, som ju är den som har upprätthållit skrivandet här på NNM-bloggen tar som sagt sin tillflykt till blog. Vår gemensamma knutpunkt här på nätet, Nemo nisi mors. Men för tillfället så är det alltså dags att säga. Efter 10 år, och jag vet inte hur många tuse.

Nu vet jag varför hela mitt skrivbord av nödvändighet är fullt av gula, klistriga lappar eftersom det som inte står på en lapp obönhörligen glöms bort. Jag fattar varför jag omöjligt kan minnas vilket väder vi hade förra sommaren. Jag begriper varför jag aldrig kommer ihåg folks födelsedagar. Ungar lär sig massor av nytt, men till priset av att de glömmer snabbt.

Jag lever, men springer inte. Det blir inget marathon i år. Jag sträckte vaden i slutet av april och har inte kommit igång än. Jag kan gå utan smärta och jag kan dansa zumba, så i helgen ska jag se om den håller för löpning. Ha det fint alla - hoppas att ni är på G inför era mål i år. Även om bloggen har torka. Fast jag tog beslutet att inte springa Götebrgsvarvet i år, utan fokusera på Stockholm Marathon istället.

Som ni sett så har inspirationen trytit och jag har velat fram och tillbaka om hur jag. Dumbas har gett mig mycket nya vänner och jag har kunnat. Skriva av mig de värsta galenskaperna. Nu känner jag att jag måste göra något för att få tillbaka lusten och istället för att göra. Som Lussan, Blajkel och alla andra goa bloggare och lägga av helt så byter jag kostym. Hur går det då? .

Nu har jag något att säga igen, och tid att göra det på. Jag har grävt en grop. Det är vad jag har gjort. Metaforiskt plan utan helt bildligt och bokstavligt. Det är nämligen så att vi skall bygga en friggebod har jag bestämt. Stå där gungställningen står idag. Då måste gungställningen någon annanstans. Förslagsvis tippen men är det någon som lyssnar på mig då? Kruxet med detta är att då måste stubben bort. och då får man gräva! .

Tankar om träning och målsättningar. Lugnt på träningsfronten och glest med inlägg från min sida under veckan som har gått. Inte helt ovanligt i löparbloggarkretsar att det blir som så här. Det är lätt att icke-träning resulterar i mindre muntra inlägg och eftersom jag hellre inspirerar än energidränerar har jag behållit löpartankarna för mig själv. 8221; med ett stort leende och visar mig medaljen. Ett sånt där litet magiskt och förtrollat ögonblick.

Att vara 180cm lång trebarnsfar och komma i form efter 108 kg i toppnotering! Söndag 16 december 2012. Tänk att ett par rosa dubbskydd kan vara så enerverande i 5km. Så fort jag kom det minsta ikapp så försvann dom på lätta steg rund nästa krök. Hur jag än bet ihop och tänkte kan ju fxx inte bli slagen av en tjej. Men det kunde jag och tur var väl det för det kommer bli fler gånger. Peace Love och Löparskor! Söndag 9 december 2012. Förfärlig halsbränna och griniga hundar. Själv har jag gått och ojjat mig.

8212;- TO BE CONT. Three times a charm! Three times a charm.

Nu skärper vi oss tjejer! Dygnet har 24 timmar, välj och vraka den tid som passar dig bäst och prioritera din träning där du endast fokuserar på dig själv. Ja visst, vi får vara själviska och ta tid från allt annat när vi kommer att ha så mycket att ge tillbaks senare. Hoppa upp tjejer, nu tränar vi, just det TILLSAMMANS! Januari 15, 2013. 8211; Stressa inte, flytta fram målen i tid för allt är relativt. Har startat det nya året med en plank.