Här kommer en liten hälsning från Tyskland närmare bestämt Erlangen. De senaste månaderna har jag varit mest i Tyskland och jobbat för någon veckas undantag hemma. Därför har det varit stillestånd här i bloggen. Jag har inte skapat någonting alls när jag varit här. I slutet av veckan åker jag hem och förblir hemma. Sen är det bara att vänta på att en liten bebis behagar komma till världen i slutet av augusti. Så det är delvis därför också som jag lyst med min frånvaro.

They say that memories are golden,. Well maybe that is true. I never wanted memories, I only wanted you. A million times I needed you,. A million times I cried. If love alone could have saved you. You never would have died. In life I loved you dearly,. In death I love you still. In my heart you hold a place. No one ever could fill. If tears could build a stairway. And heartaches make a lane,. And bring you back again. Our family chain is broken.

En inblick i ett helt vanligt liv i Malung. Mycket har hänt sedan sist. Äldste sonen har tagit taxikort. Yngste sonen har tagit vanligt körkort. Och själv har jag investerat i en cykel med hjälpmotor så att jag kan motionera igen. Så nu är det hopp om livet! Tisdag 31 mars 2015. Hela förmiddagen tillbringades på Falu lasarett. Det är väl så - det .

Såg nyss på filmen Remember me. Den fick mig att tänka på min egen situation. Den är väl inget speciell igentligen. Känner mig sönderstressad av det mesta och filmen fick mig att börja fundera på livet och hur jag har det och vad jag kan göra åt det. Visst finns det mycket man kan lösa om man orkar blicka åt det hållet och verkligen se vad man själv kan göra för att börja må bättre. Sen är det allt hemma.