Tiden rinner iväg, så är det. Kom hem nyss från Stockholm, haft en skön å trevlig halvhelg med bror, Jo och Nasse. Hade egentligen velat stanna en dag till men fröken ville åka hem. Och jag orkar inte med någonting längre känns det som! Maj 30, 2012. Har det kanske varit lugnt? Jag vet inte. Jag skrev för 3 veckor sen ungefär, och jag kan knappt minnas det jag skrev då. Tiden går vansinnigt fort men verkar stå stilla ibland. Ska jag prata om det eller ska jag vara tyst? Att väntan inte led.

Det här var en sådan typisk bok som det inte går att lägga undan. Jag har suttit på bussen och känt hur tårarna rinner, jag har skrattat högt för mig själv, jag har själv känt en saknad till Kuba fast jag aldrig varit där. Efter den här underbara läsningen inser jag verkligen hur bra vi har det här i Sverige, och jag har inte kunnat föreställa mig hur svårt vissa människor har det i världen, förrän nu i viss mån. I början hade jag lite svårt.

Idag har jag varit ledig, är förkyld så har mestadels av dagen druckit te och ätit praliner framför tven. Nu ligger jag och myser i soffan med mina älsklingar! Happy b.