Slutade med napp och blöja. Började kunna leka med dina storasystrar på samma villkor. Fortsatte att vara den fina, härliga Frank som vi älskar så mycket! Lördag 15 november 2014. Du var så liten när du kom, Frank. Du hade lite bråttom ut, så du fick växa till dig i min famn i stället för i min mage. I kväll somnade du nära, tryggt ihopkrupen med ditt huvud mot mitt bröst. Min fina, älskade lilla Frank.

Vår son föddes med allvarliga hjärtfel och kunde inte räddas. Han somnade in i vår famn endast 18 dagar gammal. För sju år sen låg jag också vaken vid den här tiden, Nils. Pappa och jag hade fått veta att ditt hjärtfel var inoperabelt. Vi hade fått veta att du skulle dö. Du var fem dagar gammal och du levde. Du låg nära mig och andades. Denna första natt tillsammans var jag livrädd att du skulle dö. Jag lyssnade, gladdes och sörjde.

Lärde sig cykla på riktigt. Du gör hjärttecken till mig i fönstret när vi lämnat dig och Nora på dagis. Vi ger slängkyssar till varann och jag går därifrån med både kärlek, värme och lite sorgsenhet. Ni har ett så bra dagis, du och Nora. Jag är alltid trygg med att ni har det bra. Min älskade, fina Siri! En lit.